Think twice
He said, “Son,
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you’ll even get paid.”
I said, “That sounds pretty good.”
Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight
A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust
I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends
They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again
A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust
She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away
The shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow
A hero of war
Is that what the see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it’s a flag that I love
It’s the only flag I trust
He said, “Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?”
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you’ll even get paid.”
I said, “That sounds pretty good.”
Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight
A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust
I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends
They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again
A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust
She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away
The shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow
A hero of war
Is that what the see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it’s a flag that I love
It’s the only flag I trust
He said, “Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?”
Lova mig att ni vilar i frid, båda två.
tanken på att det nu är två personer som tagit sitt liv från min barndom får mina ögon att vattna sig.
Jan Le och Patrik Sellgren ♥
Ni tillsammans med de andra i klassen gav en bra intryck när jag kom som ny till Ängelholm och började fjärde klass. Jag tackar en båda två för det. Tackar Jan lite extra för alla galna saker du gjorde. Limbons kung! och mest för att du var så bra på att vara just du. Ingen satte sig på dig, så att säga.
Och Patrik, jag förstår samtidigt som det är omöjligt att greppa... Har ofantligt många minnen med dig, glömmer aldrig när vi var ett par på rebbelberga och "gifte" oss med gummiband på fingrarna.. haha. och inte heller när jag åkte med Robban hem till er en gång när en dator strulade. Följde med bara för att jag ville träffa dig, för att du var en så skön kille och lätt att umgås med, och självklart för att jag var förtjust i dig.. tss. och hur många gånger hände inte det liksom :) Roligt när man tänker på det, får mig att le! Vill tacka dig för att jag fick chansen att lära känna dig och för att du var du! Du var inte bara en förälskelse på unga ben utan även en vän som jag ville bevara, det var inte lätt alltid.. Du var svår att nå ibland, jag förstår! I dont blame you!
Jag är ändå så glad att du fanns i mitt liv, och jag är glad att du har borrat ett hål i mitt hjärta, precis som Jan. borrat ett hål och fyllt det med en bit av er själva, så att jag alltid kan minnas er resten av mitt liv! ♥
Jan Le och Patrik Sellgren ♥
Ni tillsammans med de andra i klassen gav en bra intryck när jag kom som ny till Ängelholm och började fjärde klass. Jag tackar en båda två för det. Tackar Jan lite extra för alla galna saker du gjorde. Limbons kung! och mest för att du var så bra på att vara just du. Ingen satte sig på dig, så att säga.
Och Patrik, jag förstår samtidigt som det är omöjligt att greppa... Har ofantligt många minnen med dig, glömmer aldrig när vi var ett par på rebbelberga och "gifte" oss med gummiband på fingrarna.. haha. och inte heller när jag åkte med Robban hem till er en gång när en dator strulade. Följde med bara för att jag ville träffa dig, för att du var en så skön kille och lätt att umgås med, och självklart för att jag var förtjust i dig.. tss. och hur många gånger hände inte det liksom :) Roligt när man tänker på det, får mig att le! Vill tacka dig för att jag fick chansen att lära känna dig och för att du var du! Du var inte bara en förälskelse på unga ben utan även en vän som jag ville bevara, det var inte lätt alltid.. Du var svår att nå ibland, jag förstår! I dont blame you!
Jag är ändå så glad att du fanns i mitt liv, och jag är glad att du har borrat ett hål i mitt hjärta, precis som Jan. borrat ett hål och fyllt det med en bit av er själva, så att jag alltid kan minnas er resten av mitt liv! ♥
