iis

Jag vet inte vad du skulle säga, och jag vill inte
fundera på vad du skulle tänka men aldrig prata om.
Jag vill inte veta vad! Jag gjorde det i alla fall och
det kändes bra för mig. Det vet faktiskt det som var
det viktigaste. Jag tänker inte säga förlåt och jag
tänker inte måla upp någon ursäkt och jag tänker
inte ljuga för att du skulle känna på något annat vis.

Det är som det är, och det var som det var.
Ta mig som är och acceptera det som var
eller så skiter du i det och lägger inte ner
någon tid på att bygga upp ett förtroende!

---

Har du en famn för mig var du än befinner dig?
jag vet inte varför jag inte sa förlåt, och varför
jag inte sjöng tillsammans med er. Kanske
borde jag gråta när jag går på begravning.
Jag minns min första kyss men jag har glömt
när du sa att du älskade mig. Jag har läst fantomen.
Jag har använt uttrycket "fullt ös medvetslös" utan
att ens ha somnat på natten. Jag vill räkna varje
ärr och  prick på din kropp. Du är värd mer än
alla pärlor i havet. Du vet att natten kommer och
hämtar dig. Ingen mur stoppar dig. Spring till
världens ende, stanna inte. Jag hoppas du springer
länge. Jag vill se dig igen. Har du en famn för
mig där du befinner dig nu? Jag har varit trött länge.
Jag har försökt vara allt på samma gång, men
jag känner mig mest tom. Allt jag skriver blir för
kort, och allt som är bra med mig glömmer jag
mest bort . Man gör lätt som alla andra, men
jag har blivit trött på att vara som dem. Jag vill
inte glömma vem jag är. Jag har köpt nya skor.
Jag har förstått att jag måste få en nystart. Jag ska
hitta den jag är. Jag tänker gå igenom molnen tills
bränner mig på solen. På andra sidan finns inget att
göra, jag tänker bara på dig. Jag vet inte om det
tar slut, men jag tror jag har valt något som inte
gör mig väl. Det finns en mening med det. Det finns
människor överallt som vet att regnet alltid faller
i tid och evighet, och jag tackar dig för det. Jag
blir rädd när jag vet att jag kan nå dig var jag än är.
Förstör dig inte, du vill inte se mig såhär. Längtan
leder inte någonstans. Jag vet vad som måste ske.
Jag är kär i detta sista kapitel. Jag fäktas mot känslan
som spelar ett spel. Jag är säker på att jag kan vara kvar.
Men jag vet att jag måste skriva slutet på vårt kapitel.
Jag döljer sanningen för dig. Det vet jag. Jag vet att
jag måste skriva slutet. Längan leder inte någonstans
Älskling, jag tar steget. Alla vill till himlen och hälsa på Gud.
Ibland gör man rätt och ibland går det snett. Lev med det.
Det handlar om hur du tar det inte om hur du gör det.
Jag vill bara andas. Jag vill bara skratta och gråta. Jag
får väl göra det om vart annat. Jag vill vakna mad en hård
och tuffing på taket. Jag vill klättra i träden och pussas på
balkongen. Akta för att inte blir något jävla svin. Då vill
du helst drömma och sluta prata. Tala inte om att du
har blivit kysst. För jag gjorde slut. Jag gjorde slut! Ibland
gör man absolut ingenting rätt. Långt långt bort. Jag ville se
vilken väg dem tog. Jag fick inte veta varför dem gick, och
dem glömde att stänga min dörr. Det blåser in löv. Dem
skulle långt långt bort. Jag ville hinna säga hur mycket
jag älskade dem och hur mycket dem betydde för mig
men det kanske dem redan visste, eller det kanske
dem förstod. Nu vill jag långt bort. Väldigt långt bort.
När jag endå är ensam så spelar det ingen roll.
När du vet att jag är ensam kommer du och då
öppnar jag min dörr och faller tillbaka igen. När
det är över faller du tillbaka med mig och vi reser
oss inte upp igen. Jag sårar honom med mina ord.
Jag ber dig, förlåt mig. Jag ångrar allt jag gjorde.
Att jag föll tillbaka. Är det försent att ångra nu.. Finns
det några hopp för framtiden. Jag ber dig, förlåt mig